Det roligaste med att jobba på en byrå som Sitrus är möjligheten att få lära sig lite om mycket. Ena dagen ska jag försöka sätta mig in i hur laminerade träbalkar minskar effekten av bränder i byggkonstruktioner. Andra dagen vad en aktuarie på ett försäkringsbolag egentligen pysslar med. (Du får inte reda på det just nu, för jag har fortfarande inte riktigt fattat vad det går ut på.)

Och den tredje dagen får jag dra på mig de grova Blundstone-bootsen och kliva rakt in i hjärtat av den svenska mjölkproduktionen. Ösarps gård i Halland som levererar mjölk till Kvibilles cheddarostar. Som en bonus får jag också reda på att gården ligger mitt emot Blåkulla, på andra sidan Lagan. Så nu vet jag också vart alla häxor tar vägen på Skärtorsdagen.

Kanske inte något man har nytta av varje dag i arbetet men vem vet?

Men innan dess ett besök på Kvibille Mejeri. Eller ysteri beroende på vem man pratar med. Vi pratar med och guidas av Roland och Roger som arbetat med osttillverkning sedan Hedenhös. I alla fall nästan. I Kvibille tillverkas svensk cheddarost och mögelost i en mängd varianter. Gemensamt för dem bägge är hantverksmässighet och passion. Frågar man kunder varför de köper Kvibilles ostar är svaret ofta: "När man vill unna sig lite mer i vardagen."

En annan som unnat sig lite mer i vardagen är Åke, bonden på Ösarp. Eller snarare fler i vardagen. Han startade sin mjölkbondekarriär på en gård med 30 kor. I dag har han 1 277 djur varav 500 mjölkkor, resten är kvigor, kalvar, sin-kor, (kor som av en eller annan orsak inte mjölkas för närvarande) och tjurkalvar. En katt träffar vi också, men den räknas nog inte.

Det verkar som att Åke och hans fru Anna-Karin vet vad de pysslar med. När de tog över Ösarp fanns där 200 kor och en ganska nedgången gård. I dag är det snyggt och rent, till och med i kostallarna, gott om plats för korna och en rejäl ökning av produktiviteten.

Det står också en fläskig Mercedes framför den rejäla bostaden. Hela gården utstrålar välmående och en bra tillvaro för både djur och människor. Och för oss kontorsarbetare som till vardags stirrar in i datorn, känns det som en förmån att få ta del av Åkes berättelser om den jobbiga kon Maja (0976), mjölkprotein samt mot- och framgångar.

Men det är inte bara en förmån. Det är också en förutsättning för att förstå det vi ska skapa kommunikation för. Allt går inte att läsa sig till, vare sig på skärm eller papper. Ibland måste man ta på, dofta och smaka på den verklighet vi ska beskriva. En bra sammanfattning av måndagens besök i Halland skulle därför kunna vara – Vardagslyx för kontorsråttor.